Det här vaknade jag till i morse

Kvinna från Lidingö ringer in till Ring P1 och har en finurlig idé om vad som behövs för att stävja buset i Rosengård. Teppas låter aningen skeptisk.

Filmen som gav sadistiska danska dvärgar dåligt rykte

Färjan

Yes, ni läste rätt. Färjan. Med skräckblandad förtjusning har jag följt de flesta programmen i höst, vilket antagligen inte varit särskilt bra för min bräckliga konstnärssjäl. I dag läser jag också i DN att en fjärdedel av alla anmälda våldtäkter i Stockholm berör färjetrafiken mellan Sverige och Finland – alltid roligt att få sina fördomar bekräftade.

Antagligen kan den tilltvingade otukten förklaras av en rad faktorer, och här är några: nordisk spritkultur, klass, rederiernas heltäckningsmattor, myten om att internationellt vatten skulle vara laglöst samt språkförbistring. Se även klipp nummer två nedan för vidare förklaring.

Själv har jag inte satt en fot på en Finlandsfärja sedan jag åkte på studentkryssning för sisådär sju år sedan och inte fan har jag blivit mer sugen efter att ha följt Färjan under hösten. Uppseendeväckande är det då att rederierna vittnar om att dokusåpan ökat intresset för knull-fylle-kryssning markant och att det nu är ett helt annat tryck än tidigare.

Bartender-Håkan steker, stor teve.


Okänd tjej, steker inte riktigt lika mycket.

Mervärde

Mycket nu. Tillsvidare: håll till godo med höstens - tillsammans med J-Boogies, Soul Vibrations - bästa skiva: Raphael Saadiqs, Tha Way I See It.